DODENS STRAND
Vamos hoy con una banda sueca de Black Folk Viking metal llamada "Manegarm", nombre sacado de una figura mitológica del norte de Europa en concreto un Lobo mitológico, como refleja el propio logo de la banda. Se juntan en 1995 para dar rienda suelta a su concepción musical, bajo el nombre de "Antokrist", que cambiarían a "Manegarm" ya en 1996, año de la grabación de su primera demo "Vargaresa". En 1998 graban su primer LP, "Nordstjärnans Tidsalder", y desde entonces han editado 7 discos de estudio más un EP. Su trabajo musical incluyen violines y voces femeninas en ocasiones sobre una base de folk viking metal de raíces black metal. Merece la pena sumergirse en la obra musical de esta buena banda sueca que suele componer sus letras en sueco aunque a medida que van editando obras van introduciendo temas en inglés y que cuentan con gran número de canciones instrumentales que complementan la atmósfera folk de todas sus obras. Quiero hoy dejar en el blog una canción de su cuarta obra de estudio, del año 2005, de título "Vredens Tid" ("era de la ira"), de la que hoy quiero destacar el tema "Dodens Strand", de la que hoy dejo un enlace a youtube.
Smärtan tär själen, en tystnadens tår faller,
mot sorgedränkt jord, den svartaste mull.
Den tunga svärta som blindar min syn,
darrandes på knä, världen faller sakta ned
Mina händer fylls, med livets vatten,
detta varma flöde, jag går stilla hän.
Släpper mitt svaga grepp, förlöst från väven.
från de bojor, som fjättrat mig.
Vader fram i mörkret i minnenas flod,
ett ändlöst ropande efter dödens strand.
Svagt skymtar hon, vars son jag är.
djupet och mörkret, farsontes bittra moder.
Faller på knä inför, hennes sjukliga prakt.
hennes kalla barm, välkomnar mig åter...
mot sorgedränkt jord, den svartaste mull.
Den tunga svärta som blindar min syn,
darrandes på knä, världen faller sakta ned
Mina händer fylls, med livets vatten,
detta varma flöde, jag går stilla hän.
Släpper mitt svaga grepp, förlöst från väven.
från de bojor, som fjättrat mig.
Vader fram i mörkret i minnenas flod,
ett ändlöst ropande efter dödens strand.
Svagt skymtar hon, vars son jag är.
djupet och mörkret, farsontes bittra moder.
Faller på knä inför, hennes sjukliga prakt.
hennes kalla barm, välkomnar mig åter...
English translation
"The Shores of Death"
Pain consumes the soul, a tear of silence falls,
"The Shores of Death"
Pain consumes the soul, a tear of silence falls,
in soil drenched with sorrow, blackest earth.
Heavy blackness blinds my sight,
Heavy blackness blinds my sight,
on trembling knees, the world slowly falls.
My hands fill with the water of life,
My hands fill with the water of life,
a warm flow, I gently perish.
I release my feeble grip, delivered from the web.
From the chains that have fettered me.
I wade through the dark in the river of memories,
I release my feeble grip, delivered from the web.
From the chains that have fettered me.
I wade through the dark in the river of memories,
an endless call for the shores of death.
I dimly discern her, she whose son I am.
The abyss and the dark, the bitter mother of pestilence.
I fall down on my knees before her sickly splendour.
I dimly discern her, she whose son I am.
The abyss and the dark, the bitter mother of pestilence.
I fall down on my knees before her sickly splendour.
Her cold bosom greets my return...
By Nash
No hay comentarios:
Publicar un comentario